Hej kära ni!
Åh, tack för allt fint ni skriver. Det är alltid så roligt att få dela glädje med er läsare. Man får så mycket tillbaks Jag vill passa på att säga att jag varit lite dålig sista tiden på att svara på kommentarer. Dels så beror det på att det varit lite mycket sista tiden. Och mitt i allt detta håller vi också så smått på att börja byta tema här på bloggen, vilket är en väldigt mycket mer komplicerad grej än vad det kanske låter.
Och just nu så har jag lite problem med att svara på kommentarer. Jag kan inte göra så som jag brukar, och då tar det så otroligt mycket längre tid. Men väldigt snart kommer allt funka precis som vanligt igen, fast ännu bättre! Men, jag läser allting ni skriver och så fort jag får tid över ska jag ägna lite tid att svara på lite frågor och annat.
Idag tog jag mig tid att gå ut i skogen en stund. Bara jag och kameran. Min vackra lilla skogstjärn hade börjat frysa till is, och det är något så sorgligt vackert över den här tiden när inget liv längre märks i skogen. Det är så tyst, och små, små snöflingor faller från en gråmulen himmel.
Hösten har släppt taget, och alltid ligger i vila och väntar på snötäcket.
När jag stod här vid tjärnen fick jag inspiration till en sång. Nästan alltid när jag går hit så känns det som jag kommer hem igen med någon ny idé eller en ny känsla. Därför går jag alltid hit när jag känner mig tom eller stressad. Det är som att få ett litet nytt perspektiv.
Jag är så fascinerad av is. Jag tycker det är så vackert när den där första isen lägger sig och man fortfarande ser spår av sommaren som frusit fast. Och sen alla vackra ismönster och bubblor som nästan ger en känslan av att titta ned i en stjärnhimmel. Och för att inte tala som ljuden som uppstår när isen växer under kalla nätter. Förra året så kom snön innan isen, vilket gjorde att man aldrig hörde den sjunga.
I år hoppas jag innerligt att isen lägger sig lång tid innan snön kommer. Nu när jag har så bra ljudutrustning vore det helt fantastiskt att spela in isens sång och använda den i min egen musik. Det vore så himla häftigt!
Åh vad skönt det var att komma ut i skogen en stund i dag. Bara sådär…ströva fritt och se vad som händer.
Det känns som det var så längesedan nu. Det har varit en intensiv period som ni säkert redan vet. Mycket händer just nu och jag har inte haft så mycket tid över för annat som jag vill göra. Väldigt lite tid åt att vara ute och fota, nästan ingen tid till musiken och ja, bara en konstant känsla av att dagarna går alldeles för fort.
I min senaste videoblogg som jag la ut idag (som ni kan se här nedan) så pratar vi lite om det i slutet, att vi senaste månaderna har haft det lite för mycket om oss. Just nu har vi till exempel nästan aldrig tid till att laga mat längre. Vi värmer upp något snabbt (onyttig mat) och sen fortsätter vi jobba in på nätterna.
Jag vill bara säga att vi båda är väldigt medvetna om att detta inte är bra och vi vill absolut inte ha det såhär i längden. Vi pratar om det varje dag att det är alldeles för stor belastning på båda våra företag just nu.
Johan har varit tvungen att ta bort de mest populära smyckena ur shopen, och vi har inte kunnat göra några inlägga på vare sig Instagram eller andra kanaler om smyckena på senaste tiden, eftersom vi inte vill marknadsföra oss mer än vi redan gör naturligt (hur sjukt är inte det?!). Jag som hade så mycket roliga idéer till filmer och annat haha! Men just nu har vi varken tid eller möjlighet att vara aktiva på sociala kanaler vad gäller smyckena, eftersom vi omöjligt kan möta efterfrågan just nu. Det är så mycket ordrar som ligger och väntar nu, så att oavsett om Johan jobbar på riktigt hårt varenda dag så är det knappt säkert att de senaste beställningarna hinner fram innan jul.
Det här är ett superlyxigt problem egentligen, vi måste bara klura på hur vi ska göra och lösa det fort.
Och det gäller så mycket. Min mamma, som sköter administrationen, drunknar i mail och vi har behövt tagit bort min vanliga mail nu och byta ut mot bara business-mailen för att minska antalet mail som kommer in varje dag. För ett tag sedan var det så mycket att jag tillslut började gråta om någon ville ha en intervju med mig.
Ja jag vet, det låter så himla knäppt. Men när bägaren är full så krävs det så lite för att det ska rinna över. Och detta var i samma veva som min film “Story of my life” spred sig som mest (nu 12 miljoner visningar) och alla mailinkorgar bara överfylldes.
Efter det har vi nästan tackat nej till 99% av alla förfrågningar (intervju, tv, podcasts osv.) Och just nu så är nästan allt förfrågningar utanför Sverige. Det märks liksom ingenting här i Sverige hur mycket som händer just nu. Kan tänka mig att många av mina svenska följare tänker “Men what? Jag har inte märkt något?” men det är helt enkelt för att allting spridit sig så fort utomlands senaste tiden. Vilket jag är så otroligt glad och tacksam över såklart!
Allt det här är ju dubbelt. Det är en enorm glädje att det vi gör uppskattas och vi vill ju såklart kunna glädjas av det. Därför ska vi försöka komma fram till hur vi ska kunna fortsätta den här resan framåt utan att känna att vi inte räcker till.
Nu blev det här inlägget så mycket längre än vad jag hade tänkt.
Men det jag ville säga var att vi är medvetna om hur läget är och att vi kommer garanterat hitta en lösning på hur vi ska göra. Jag vet att ni är många som oroar er när det blir för mycket med saker och ting (tack för er omtanke 
) Vi skulle aldrig tänka oss att hålla på såhär under en längre tid. Jag vill absolut inte att den här härliga kreativiteten ska ersättas med bara jobb och press.
Livet är alldeles för kort för det.
Här kommer senaste videobloggen som jag la ut idag. Hoppas ni tycker om den!
Önskar er alla en riktigt fin kväll. KRAM PÅ ER!
